Det här är väl inte så dåligt inpassat med tanke på att hyllorna var köpta för ett helt annat hus?
Sambon påstår att han tänker platsbygga vita bokhyllor från golv till tak här. Inklusive rörlig stege på en liten list. Jag tror det när jag ser det. Och när jag ser det blir jag också väldigt glad.
Tro inte att jag inte är medveten om hur försummad den här bloggen är. Nej, tro inte det för all del. Tro inte heller att jag inte läser nånting nu för tiden, för ett par böcker i veckan hinner jag trots allt med; det är väl för att jag inte bloggar. Däremot har jag de sista månaderna inte känt något behov av att stöta och blöta mina läsreflektioner tillsammans med nån annan. Det är ju lite synd för er, förstås, men jag gissar att lusten att skriva om läsningen återkommer. Häng kvar.
Nu tänkte jag emellertid ta tag i de rätta svaren till de där citaten som jag publicerade 28 augusti (!). Citaten var alltså hämtade från den samling av visdomsord som jag tyckte sa allt om världen när jag var i 20-årsålden. Många har gissat, en del rätt. Så här ska det vara:
1
Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.
s 63 Det låsta rummet, NY-trilogen del 3, Paul Auster
Margareta-utan-blogg gissar rätt till slut.
2
Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.
s 19 ur För Lydia, Gunbritt Sundström
Margareta-utan-blogg igen (och det är inte mer än rätt, eftersom det var hon som önskade den här "citattävlingen")!
3
Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne?
s 158 ur Skugg-gömman, Maria Gripe
Johanna(-utan-blogg?) har alldeles rätt i att det är Carolin som filosoferar här!
4
Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)
Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.
s 102 ur Silvertrumpeten, Maria Scherer
7
För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.
s 206, ur Katarina Horowitz drömmar, Marianne Ahrne
8
Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)
s 204-205 ur Le, Herdis Møllehave
9
Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.
Eilonwy i De trennes bok, Lloyd Alexander
10
Jag fryser om dina händer
när du ler blir jag varm av dig
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig
Så rik är jag vorden och äger
en värld sen jag blivit din
– Så fattig att jag inte äger
en droppe blod som är min
Bo Bergman
vilket Margareta-utan-blogg kände igen
11
Jag ställer inga frågor
jag kräver inga svar
Jag bara önskar
att du hade stannat kvar
och att i morgon och du
vore här just nu,
att i morgon
vore idag
Låttext av och med Toni Holgersson ur Om du vore här från albumet Louise och kärleken
12
Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor
avlade av förspillda fantasier,
tunan som luften, obeständiga
som vinden när den blåser först mot norr
och lovar nordens frusna barm sin trohet
och sedan ursinnit sticker därifrån
och blåser söderut, mot sol och värme
och morgondagg
Mercutio i Romeo och Juliet, Shakespeare (översättning Göran O. Eriksson)
Margareta igenkände detta, efter ett kort men förvirrat besök i Helsingør
13
Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.
s 180-181 ur Vi kallar honom Anna, Peter Pohl
14
Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar.
Låttext av Tekla, från albumet Oranga blad
15
Den som reser på sig ser bättre
och skymmer dem som är bakom
Claes Eriksson (Galenskaparna)
16
Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.
s 343 ur Fröken Smillas känsla för snö, Peter Høeg
Jag avslutar den här uppdaterade genomgången med ett motiverat youtube-klipp av Tekla som sjunger Letar efter nån som kan spela gitarr – lyssna på den!
Strax innan tillkännagivandet av årets Nobelpris twittrade jag ungefär så här (jag tar mig här friheten att utveckla den begränsade tweeten något): Helst vill alla att deras favoritförfattare ska få Nobelpriset. Om det inte blir så, så i alla fall någon man läst. I brist på detta, åtminstone någon man hört talas om.
Med valet av Tomas Tranströmer i år har vi fått en författare som nästan alla har hört talas om, och många har läst. En hel del har honom som favorit också.
Själv har jag sent upptäckt Tranströmer. Det första läste jag för ungefär ett år sen, nämligen den korta lilla självbiografi han skrivit. Här har jag bloggat om det. Sedan dess har jag också läst ett par diktsamlingar. Han är ännu inte någon favoritförfattare, jag vet inte om han kommer att bli det, men jag tyckte om det jag läste. Det kan väl räcka med det ibland.
Däremot har jag svårt att inte bli tårögd över att Svenska Akademien ger priset till en ständigt tippad kandidat, som samtidigt alltid betraktats som omöjlig "bara för att han är svensk". (Det här säger inte så mycket i och för sig. Jag gråter nästan jämt när folk får pris.)
Det enda som möjligen är lite bittert med det här är att jag nog inte ska räkna med att Torgny Lindgren får Nobelpriset innan han dör. Och möjligen ska jag heller inte räkna med att Nobelkommittén är beredd att rucka på möjligheten att ge priset postumt så där i allmänhet, bara för att man låtit nyss avlidne Ralph Steinman (2011 års Nobelpristagare i Medicin) behålla priset.
Det svåraste när man håller på att flytta (vilket jag har hållit på med i flera månader nu) är att frigöra tid för läsning. Just nu funderar jag på att fuska lite.
Kanske en sån här fototapet kan fungera som quick fix i stället för att bygga bokhylla av en vägg?
Jag tycker om den krispiga luften om morgonen när jag kommer, och jag tycker om den där korta kön som knappt börjat ringla än. Och med 20 års erfarenhet i ryggen gör jag min första rekognoserande tur, då när luften ännu går att andas, och det fortfarande går att höra vad jag tänker. Det går kanske en timma innan det blir uppenbart att mumlet nu spridit sig över lokalen i ett långsamt och obemärkt crescendo. Det finns ingen återvändo längre om jag ska stanna kvar: in i djungeln som är en paradox av kommers och alldeles verkliga och viktiga mänskliga känslor och erfarenheter, i snygg förpackning.
Jag tycker om att bara gå där i massan. Långsamt bana mig en väg genom de ringlande köerna framför deckardrottningarnas signeringsbord, passera området där P1 under några dagar direktsänder de flesta program, stå mitt i rundgången av intervjuer – omgiven av lätt upphöjda scener i förlagsmontrar där kulturpersonligheter intervjuar varandra, dra mig undan till lugnet i avdelningen med litterära sällskap – den mindre färgglada delen av mässan.
Jag tycker om att köpa gamla nummer av tidsskrifter, att undersöka antikvariatsavdelningen, där det bästa urvalet av Sveriges begagnade böcker samlats, att i förbifarten norpa godis ur skålar och burkar, att vila fötterna på bakersta raden i någon ödslig sal där en bortkommen författare som inte vågar ta ögonkontakt med sin publik högläser ur sin senaste diktsamling, att köpa två för tre, och fyra för tre och fem för hundra och extraspecialmässbjudande för hela serien och känna hur armarna blir längre och längre för varje steg, och blåsorna på hälarna spricker.
Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Följande bloggar deltar:
Det är jag och Benjamin Syrsa som gör våra årliga insatser. Han dubbar Stjärnan i det blå, och jag besöker en bokbloggsträff.
Igår var det dags för denna tillställning (och jag ska passa på att beskriva den innan jag får dubbelsidig öroninflammation och inte orkar ta mig ur sängen, vilket var vad som hände sist). Och det var som förväntat: Man åker hem till En full bokhylla och sen följer några timmars skvaller om det vanliga: om Knausgård, om vilka böcker som egentligen är dåliga, om Knausgårds fru, om vilka författarutbildningar som egentligen suger, om vilket program som egentligen är bäst att använda för att planera bokmässan, om var Arga Bibliotekstantenegentligen jobbar, om hur mycket böcker man egentligen måste ta med sig om man ska semestra med sina föräldrar, och sen är jag nästan säker på att de i andra hörnet av bordet talade Knausgård igen.
Sen vinner vårt lag The Great Penguin Bookchase och det var väl i stort sett kvällens behållning för mig, eftersom jag sedan tog fel buss hem och missade Calliopes bokklappsutdelning.
Om ni vill höra någon annans mindre sanningsenliga beskrivning av kvällen är det sannolikt att ni (förutom hos En full bokhylla och Calliope) hittar en sådan på någon av dessa bloggar: Bokomaten, Boktimmen, The Book Pond eller Flickan och böckerna.
Ja, och så lite bilder:
Bokomatens hand som fikar efter de sista resterna:
Veganmuffins (det måste jag testa, för det måste väl vara hemligheten bakom att de ser så här snygga ut):
Och mitt lags bokhylla. Rätt full, jämfört med de andras, va?
Ack, aldrig slutar bokälskaren att leka med sina böcker. I den här leken lägger man ihop tre boktitlar och får en helt ny mening. Idén är helt rippad från bloggen Oanade sidor.
De här två lyckades jag få ihop medan jag borstade tänderna i morse:
Kvinnor som tänker för mycket städa Hotell New Hampshire.
(Lägg märke till hur jag fick elegant användning för en gammal hederlig pluralform av verbet här!)
Gentlemen taking chances 60 years later.
När jag satte samman de här meningarna var min tanke att samtidigt erinra om att idag för precis 90 år sedan var första gången alla myndiga kvinnor (eller ja, dom som fyllt 23 året innan) i Sverige fick rösta i valet till Riksdagens andra kammare. Ser ni temat?
Och så här lite på slutet kan man med anledning av detta kanske ha glädje av att läsa (om) min text om Elin Wägners Pennskaftet – rösträttsboken som filmen Erin Brokowich måste baserat sitt manus på (låt er inte bedras av att filmen handlar om folk som druckit cancerframkallande vatten).
Apropå valet mellan Man Booker Prize och Augustpriset som oväntat dök upp i enkäten igår, fick jag en trevlig och efterlängtad postförsändelse igår. Jag har nämligen gått och vunnit något (och det är lite ovanligt, såvida det inte handlar om gossedjur på Liseberg) hos Tekoppen. Det skedde någon gång i somras, och vi har haft lite svårt att synkronisera mina resor med posten så det är först nu jag så att säga har haft tid att ta emot den här tjocka röda boken: Wolf hall av Hilary Mantel – Man Booker Prize-vinnaren 2009.
Jag är hemskt glad för den här boken. Eller mest är jag kanske glad för att jag vann. Lite blandade fina känslor, helt enkelt. Tack Tekoppen :-)
Som alla vet ägnar sig bloggare åt att besvara enkäter när de inte hinner skriva om böcker som de läst. Och som alla vet så är i alla fall hälften av samtliga enkäter som cirkulerar på internet påhittade av Enligt O.
Morgonpigg eller nattuggla?
För tillfället måste jag nog definiera mig som en uggla som aldrig är tillräckligt pigg.
Bibliotek eller bokhandel?
Det är ju trevligast med bokhandlar, för där slipper man betala böter om man inte lämnar igen böckerna. Å andra sidan gjorde jag tidigt iakttagelsen att det är betydligt mer givande att ägna sig åt lågintensiv spaning på snygga killar som pluggar på bibliotek än i bokhandlar. Vet inte varför snygga killar pluggar så lite i bokhandlar, faktiskt.
Adlibris eller Bokus?
Nja. Jag är rätt sur på båda just nu faktiskt. Det kräver sina blogginlägg att reda ut varför, så tills dess svarar jag: Bokbörsen!
Ljudbok eller e-bok?
Jag tvekar lite här. En bok behöver ju uppfylla många kriterier, och jag tycker nog inte att någon av de här läsformerna kammar hem full pott vad gäller dessa basala krav:
Möjlighet att läsa i badet,
Möjlighet att göra hundöron,
Möjlighet att göra understrykningar och anteckningar i kanten och sätta postits där det behövs,
Möjlighet att läsa om viktiga avsnitt som alltid råkar utspela sig just när jag somnar,
Möjlighet att individualisera sin bok genom dna-spår (blod, svett, te och tårar),
Möjlighet att stå i bokhyllan så man kommer ihåg att man har läst dem. Eller inte läst dem.
Inbunden eller pocket?
Jag är inte petig. Boken får gärna vara naken, så länge alla sidorna är i behåll.
Vampyrer eller zombies?
Min skräckläsning har sista åren begränsat sig till John Ajvide Lindqvist. Så om jag räknat rätt så står det väl ganska lika mellan de här övernaturliga (?) varelserna. Vill dock gärna slå ett slag för varulven, (eftersom jag nu högläser Jag är en varulvsunge av Gunnel Linde) och vildvittran (eftersom jag har högläst Ronja Rövardotter).
Camilla Läckberg eller Jan Guillou?
Guillou. För att blandningen av patos, självcentrering och möjligheten att fängsla en läsare är så unik.
En i taget eller slalomläsning?
Slalomläsning. Fast det skulle ju vara mer praktiskt att bara ha med sig en bok i väskan.
Bokmärke eller hundöra?
Det spelar ingen roll. Jag är bara tacksam varje gång jag inte behöver komma ihåg 87 eller 413 till nästa gång jag ska öppna boken. (För eftersom jag slalomläser så blandar jag alltid ihop siffrorna. Det är ju särskilt irriterande när man har 728 i huvudet – efter Anna Karenina – och sen hoppar man över till en Bamsetidning. Och det är en situation som uppstår oftare än man kan tro i det här hushållet. Eller ja. Kanske inte just 728. Mer 234.)
Chips eller choklad?
Ja tack, om du ändå ska köpa, så.
Biografier eller memoarer?
Bio.
Skräck eller chick litt?
Jag blir mest skrämd när jag läser chick litt. Är det svar på frågan?
Boken eller filmen?
Både och. När det gäller vissa filmer är jag hemskt glad om jag får avstå från att läsa boken. Men jag blir alltid osäker på om man måste söka särskilt tillstånd för det. Nån som vet?
Twitter eller Facebook?
Har glömt vad jag heter på Facebook. Det är det för övrigt ingen annan som vet heller. På Twitter heter jag Vixxombocker och har nästan skrivit 8000 tweets. De flesta handlar om att man ska komma ihåg att använda blinkersen när man kör bil, eller om saker som jag inte hunnit göra på jobbet, så följ mig inte, i fall du inte är fullkomligt desperat.
Strindberg eller Heidenstam?
Det är nån felstavning i frågan. Jag tror det ska stavas L-A-G-E-R-L-Ö-F. Men jag kan tillägga att mina Heidenstamsböcker i skinnband gör sig hemskt bra i bokhyllan. Strindbergsböckerna är betydligt mer sönderlästa.
Kokbok eller bakbok?
Aha! Perfekt födelsedagstips till sambon!
Te eller kaffe?
Mjölk. Med te.
Rött eller vitt?
Jag behöver mer upplysning än så. Alkoholprocenten till exempel? Och finns det öl eller sherry om man skulle föredra det?
Boklördag eller ViLäser?
Rent krasst så köper jag ViLäser ibland, och läser de delar av Boklördag som hamnar på nätet ibland. Komplementär distribution således.
Man Booker Prize eller Augustpriset?
Här var jag tvungen att googla prisvinnare och räkna lite. Det visar sig att jag läst betydligt fler Augustprisvinnare, men det beror mest på att jag nästan alltid kastar mig över fackboksklassen. Om man räknar bort dem verkar ställningen vara ganska jämn. (Det här skulle jag faktiskt vilja utreda lite närmare för jag har aldrig i hela mitt liv följt eller intresserad mig för Man Booker Prize, men ändå alltså lyckats läsa rätt många av vinnarna. Hur har de smugit sig på mig? Jag förbereder ett långt blogginlägg fullt med konspirationsteorier.)
